SÖK
ÅLÄNDSK MIDSOMMAR

I de nordiska länderna är midsommarfirandet gammalt och förenat med många seder. Den äldsta midsommartraditionen på Åland är majandet, lövandet av grindar, trappor, stugor, kyrkor, kärror och båtar med kvistar och små träd. Den äldsta nordiska referensen till majandet är från Norrby i Lemland, där Justina Sigfridsdotter var instämd till tings år 1670 för att hon lövat fähusen. Hon kunde inte förklara sig, utan konstaterade att det var gammal sed.

Benämningen midsommarstång används på hela Åland och i Åboland, medan man i stora delar av Sverige använder ordet majstång. Majstång betyder på Åland de stänger som restes utanför portarna vid bröllop.

Midsommarstångens ursprung är en tvistefråga som delat forskarna i två läger. Den ena sidan håller det för självklart att midsommarstången bottnar i hedniska fruktbarhetsriter, att den kan spåras tillbaka till forntida offerfester för fruktbarhet. Motståndarna däremot anser att midsommarstången kom till Norden med Hansans köpmän på medeltiden och är besläktad med de majstänger som finns söderut i Europa.

Det äldsta omnämnandet av midsommarstänger på Åland finns på en byakarta över Hammarland från tidigt 1800-tal, där midsommarstången är utritad mitt i byn. De äldsta avbildningarna i sin tur är av svensken Nils Månsson Mandelgren som ritade av midsommarstänger under en konsthistorisk expedition år 1871.

Stångens olika detaljer

Som midsommarstång huggs en lång och rak spira, 15–20 m, helst på vintern och inte i savtider. På spiran fästs rår, tvärslåar, i kors eller enkelt. Är rårna enkla brukar de vara 3–5 stycken, medan korsarmarna oftast är tre, ibland två. De tidigaste stängerna var helt gröna, klädda med blommor och löv. Så småningom började man måla dem vita och linda girlander på stång och rår. Ibland målas stången med en spiral i stället för girlanden.

Dekorationerna varierar från stång till stång och tid till tid. Deras symbolik har tolkats i många olika riktningar, och skriftställaren Valdemar Nyman har ondgjort sig över att de så ofta tolkas som symboler för näringar eller väder.

Lika mycket kan dekorationerna ses med en "man tager vad man haver"-inställning, och lek och tävlan mellan byarna om vem som hade den ståtligaste midsommarstången. Stången har också associerats till sjöfarten, eftersom det var vanligt att löva fartygens master. En midsommarstång kan ses som en fartygsmast på land.

Högst uppe på de 15–20 m höga stängerna står oftast en liten trägubbe, fäktargubben, som har huvudbonad och är klädd i vit skjorta, slips och väst eller någon slags uniform. Han snurrar i vinden, fäktar med armarna för god skörd och symboliserar flit och arbete. I vissa byar, särskilt i skärgården, används en knopp i stället för fäktargubben. Det finns också någon by som har fäktargumma.

Under fäktargubben sitter en vimpel. Den har haft olika utformning i olika kommuner - ibland har den haft årtal och/eller text, t.ex. "Johannefest" eller "Midsommar". Efter att Åland fick sin egen flagga 1954 har de flesta vimplarna de åländska färgerna. Tidigare satt flaggorna i en sk. flaggkäft, men idag spikas de på eller träs över en rörlig träram.

Små segelbåtar sitter på kortare korsarmar som monterats så att de roterar i vinden om båtarna riggats väl och stången står bra. Utseendet varierar från fullständiga miniatyrer till träbitar med plåtsegel. Båtarna anses symbolisera den åländska sjöfartsnäringen.

Mellan midsommarstångens rår hängs lövade snören. Oftast används asplöv som binds fast på fiskargarn, men i några kommuner använder man löv från andra träd, liljekonvaljblad och blommor från oxelrönn. De tillverkas på midsommarafton, antingen tidigt på dagen eller just före de ska sättas på stången.Lövgirlanderna hängs så att de bildar ett timglas eller rutor, beroende på antalet rår. De har tolkats som symboler för god skörd.

Kronorna, som hänger i rårnas ändar, finns på stängerna på fasta Åland. De är midsommarstängernas mest iögonfallande prydnader och besläktade med julkronan av halm. Tillverkningen är tidsödande, och kronorna binds eller repareras senast några veckor innan midsommarafton. Traditionellt är det kvinnorna som binder dem. Tidigare bands kronorna runt en stomme av vass, men nu används ofta ståltråd. Runt stommen binds papper i olika färger, vanligen de åländska.

I skärgården är det vanligt att använda enris-, löv- eller blomsterkransar i stället för kronor. På fasta Åland används också kransar, men de är placerade på stången och inte i råändarna. De binds några dagar innan midsommar och dekorerades förr också med färgad ull eller papper.

I Eckerö har man en sol på midsommarstången. Under vimpeln finns solhjulet eller solen, en stiliserad sol av trä eller plåt som målats i olika färger. Den ska monteras på stången så att den är vänd mot öster och möter den uppgående solen då stången är rest. På solens baksida sitter ofta en vindflöjel.

Under solen har man i Eckerö en spillkas. Namnet kommer troligen från ordet spirkas, en vårdkase som tändes för att varna trakterna omkring vid fara. Spillkasen görs av en tvärslå av trä som har flera halvcirkelformade vidjor eller ståltrådar som kläs med tofsar. I vardera änden finns en tofspinne eller en knopp och där hänger också en liten krona.

Tofspinnarna sitter i rårnas ändar och är dekorerade med papper eller ull. Ibland används också kvastar av björklöv och blommor.

I vissa byar sätter man grantoppar eller miniatyrstänger i råändarna ovanför kronorna eller kransarna.

Midsommarstången tas ner i god tid före midsommar så att man ska hinna se över den och reparera eventuella trasiga detaljer. Gamla kronor tas ner och fjolårslöven skärs bort. Det är stångkaptenen som leder arbetet och ser till att allt är klart då stången ska resas. Ofta är det också han som ser till att det finns löv att göra girlander av. Stångkaptenen har också juridiskt ansvar i fall en olycka skulle hända.

Vid stångresningen behövs en hel del folk att hantera saxarna, trägafflarna som stången stöttas med under rensningen, och repen som drar upp stången den sista biten. Stångkaptenen leder arbetet, som numera ofta underlättas av vinschar.

Tydor och magi

På midsommarnatten har sedan gammalt märkliga saker inträffat. Med magiska hjälpmedel har man kunnat försäkra sig om god skörd och frisk boskap, samla läkeörter och dessutom se sorg, glädje och kärlek i framtiden.

Det är vanligt att löva hus, grindar och kyrkor, och det görs förmodligen till stor del i dekorationssyfte. Förr i världen lövades också fähusen, även om boskapen var ute på bete. Det hette att kor bevaras från allt ont om man sticker in tre före midsommar brutna rönnkvistar i taket mitt över dess bås. I Vårdö sades det att man får tur med fåren om man ger dem kvistarna som stugan lövats med. Djurens sjukdomar kunde botas med gräs som repats på midsommarnatten. Också för människor användes gärna örter plockade på midsommarnatten, eftersom växterna då hade mest kraft. Också midsommarnattens dagg ansågs ha läkande kraft, och om man rullade sig i daggigt gräs försvann fräknar och finnar.

Det mesta av midsommarens magi är förenat med framtid och kärlek. Det finns flera olika metoder för flickor att ta reda på vem de ska gifta sig med. Den vanligaste är att plocka nio (ibland anges sju) olika sorters blommor och sova med dem under huvudkudden, så visar sig den blivande mannen i en dröm. Om man dessutom skakar den vissna buketten morgonen efter kan man hitta hans hårstrå. Vill flickan inte vänta kan hon plocka nio olika sorters blommor på nio olika ängar, så träffar hon honom redan på midsommarnatten. En annan variant är att sopa golvet baklänges i bara linnet på midsommarnatten. Gör hon det på gården träffar hon sin blivande fästman i grinden.

Vid korsvägar händer mycket under midsommarnatten. Ställer man sig vid en korsväg på midsommarnatten får man se sin tillkommande. I Lemland Västeränga gick flickorna över nio korsvägar och mötte sina blivande män då de gick över den sista. På Kökar heter det att man klockan tolv kan lära sig spela av troll- eller forskarlen.

Vill man veta något om det kommande året i största allmänhet kan man gå och sätta sig under ett gammalt äppelträd på midsommarnatten. Det kommande året syns också om man sätter sig på taket till ett hus som flyttats tre gånger.

Källor

  • Glimtar ur Ålands folkkulturarkiv nr 6: Midsommar, 1991.
  • Kjell Ekström, Tage Wilén: Eckerös midsommarstänger, 1990.
  • Chatarina Lönnroth-Sundman: Från fäktargubbe till rotknöl = Fäktargubbe-ukosta salon tyveen = From "fäktargubbe" to pole foot, 2007.
  • Fredrika Sundberg: Midsommarfirandet på Åland med särskild tonvikt vid midsommarstången. Proseminarieuppsats, 1980

©Copyright Mariehamns stadsbibliotek, Hanna Lahdenperä 1999 / Uppdaterad 2011

LÄSTIPS ÅLÄNDSK MIDSOMMAR
Sortera på: Av Titel
1-5 av 9
208969
Omslagsbild
Av: Sundbäck, Krister
Utgivningsår: 2013
Hylla: Lz Sundbäck, Krister
Medietyp: Bok
50631
Omslagsbild
Av: Lönnroth-Sundman, Chatarina
Utgivningsår: 2009
Hylla: Mza
Medietyp: Bok
Fler utgåvor/delar: Bok
36969
Omslagsbild
Av: Lönnroth-Sundman, Chatarina
Utgivningsår: 2007
Hylla: Mza
Medietyp: Bok
75858
Omslagsbild
Utgivningsår: 1991
Hylla: Mza
Medietyp: Bok
191746
Omslagsbild
Av: Åberg, Anette
Utgivningsår: 1990
Hylla: Mza
Medietyp: Bok

MARIEHAMNS STADSBIBLIOTEK

Besöksadress: Strandgatan 29
Postadress: PB 76, AX-22101 Mariehamn
E-post: biblioteket[at]mariehamn.ax
Telefon: +358 (0)18 531 411

KOMMUNBIBLIOTEK


 

ÖVERSÄTT